Jonas Andersson Verklighetsbaserad kriminalroman

(Betyg 5 av 5)

Detta är en bok som inte liknar någon annan svensk deckare. Berättelsen har ett driv som närmast kan jämföras med Hollywoods actionfilmer och det är sällan som ”page turners” av denna klass skrivs av svenska författare. Samtidigt finns det en markant skillnad mot renodlad underhållningslitteratur och det är att känslan av äkthet medför att varje våldsinslag blir svårt att värja sig mot. Det är också vad som skiljer denna bok från alla romaner om seriemördare som löper amok. Det faktum att författarna själva har levt i denna värld, och att deras historia bygger på en medfånges livsöde, gör att Män utan nåd är bland det mest magstarka jag har läst.

Så vad handlar boken å om? Reza Amani har dömts till tio års fängelse och utvisning till Iran, men då han får reda på att han riskerar dödsstraff om han återvänder till sitt gamla hemland, ber han sin dotter anlita en advokat som kan hjälpa honom att häva utvisningsbeslutet. Valet faller på advokat John Eric Feldt och hans firma, Feldt & Partners, som åtar sig Rezas fall.

Trots det dödliga allvaret kommer jag på mig själv med att småle på flera ställen. Karaktärerna var tillräckligt trovärdiga och intressanta för att jag skulle börja längta efter nästa bok redan innan jag läst färdigt. Om man skall klaga på någonting så är det att det kan bli lite väl många trådar att hålla i huvudet, eftersom det finns en huvudstory och åtminstone två bihistorier. Men fördelen med att flera handlingar vävs ihop till en berättelse är att man alltid sitter på spänn och undrar hur allting skall bindas samman på slutet. Inte heller där blir jag besviken. Slutet är lika färgstarkt som resten av boken och detta är en berättelse som vägrar lämna läsaren. Man fortsätter att tänka på fallet och undra om det faktiskt var på detta sätt som det gick till i verkligheten.

På grund av ämnet som Män utan nåd behandlar – främlingsfientlighet och deportationer till farliga länder – är det antagligen en av årets viktigaste böcker. Författarna korsar helt respektlöst alla de gränser som finns mellan facklitteratur, journalistik och skönlitteratur. Men det är skickligt gjort och författarna riktar i sin berättelse flera frågor till läsaren, istället för att ge tvärsäkra svar. Klart är att detta är en debut som inte kommer att gå någon obemärkt förbi och frågan är hur många oslipade, litterära diamanter som egentligen hålls inlåsta på säkerhetsanstalterna runtom i Sverige? (Män utan nåd)

Anna Svensson-Eriksson Deckare i det otäckaste laget

(Betyg 4 av 5)

När jag hittade "Män utan nåd" i Akademibokhandelns sortiment fångades jag direkt. Kombinationen av en kriminalroman och författare som sitter inne för grova brott var så ovanlig och samtidigt så rätt. Har svårt att tänka mig att någon utomstående kan skriva så initierat om brott och undre världen som Nilsson och Larancuent gör. Och det märks verkligen. Boken ligger skrämmande nära verkligheten och avslöjar en sida av Sverige som jag är själaglad för att jag aldrig behövt uppleva. Det är hårt, rått och outhärdligt spännande. Samtidigt är det en chockerande läsning, för man vet att många av de hemska saker som händer i boken faktiskt har hänt på riktigt. Bland det mest extrema jag läst, men samtidigt väldigt spännande och med kapitel som avslutas med cliffhangers hela tiden. Läs! (Män utan nåd)

Hasse O. Superspännande deckare

(Betyg 5 av 5)

Detta är en sjukt spännande thriller/deckare som bara måste läsas av alla som gillar att sitta som på nålar med en god bok. Författarna blandar högt och lågt mellan journalistikens strama källhänvisningar och underhållningslitteraturens långtgående konspirationsteorier. I slutänden vet man inte vad som är sant och vad som är påhittat, men klart är att "Män utan nåd" avslöjar sidor av det svenska rättsväsendet som inte borde få finnas. Stundtals är det frågan om en ganska otäck läsning och känslan av att man har fått sina illusioner krossade dröjer sig kvar länge efter att boken lagts ned. Men det är det värt. Läs! (Män utan nåd)

Daniel Juan Satt som på nålar!

(Betyg 5 av 5)

Hade svårt som satan att släppa ner denna boken när jag väl hade öppnat den och börjat.
Man blir nästan förfärad över hur folk kan behandlas såhär med grova övertramp på våra lagar av just de som är tillsatta att se till att samma lagar respekteras och följs!
Denna boken ändrade verkligen mitt sätt att se på detta landet och man undrar hur mycket man inte får reda på egentligen som händer bakom kulisserna.
En av de bästa böckerna jag läst, speciellt med tanke på att den är en Svensk bok. (Män utan nåd)

AnnieJ En råsop i magen

(Betyg 5 av 5)

”Män utan nåd” är fängslande läsning i dess rätta bemärkelse. Ricard A R Nilsson och Pierre D Larancuent är två fångar på Tidaholmsanstalten som tillsammans har skrivit en kriminalroman och i den styva konkurrens som idag råder lyckats få den utgiven hos ett riktigt förlag (vilket är en prestation i sig). Bara detta väckte min nyfikenhet. Att de dessutom är naturbegåvningar som författare gör inte saken sämre. Detta är deras debut och det är en välskriven sådan som samtidigt är så hårdkokt att den ibland känns som en riktig råsop i magen.

Några advokater arbetar med olika fall och det centrala i denna bok är en i Sverige morddömd man vid namn Reza Amani som ska utvisas till Iran efter avtjänat straff. Men om han utvisas så kommer han att gripas, torteras och troligen avrättas. Detta kan advokaterna hos Feldt & Partners bevisa, men ändå är det någon med makt som vill att utvisningen till varje pris ska verkställas.

Som en sidoberättelse så förföljer en uppenbarligen psykiskt sjuk kvinnan advokatfirmans huvudägare John Eric Feldt.

Just huvudberättelsen med den utvisningsdömda mannen (Reza Amani) är särskilt fängslande eftersom den, enligt efterordet, är baserad på det öde som en av författarnas medfångar råkade ut för. Och för att göra Reza Amanis öde än verkligare så har man hänvisat till och citerat dokument från vad författarna i sitt efterord kallar för verklighetens Reza Amani. Verkliga dokument som visar att det som Nilsson och Larancuent skriver om till stora delar har hänt, visas alltså i boken. Detta är något som ingen tidigare författare har gjort, i vart fall inte någon som jag har läst.

Allt sammantaget så gör detta Nilsson-Larancuents bok till en av marknadens bästa kriminalromaner och jag skulle inte bli förvånad om deckarakademin utnämner ”Män utan nåd” till såväl årets debut som årets kriminalroman – för det förtjänar den. (Män utan nåd)

Peter Normbrytande deckare

(Betyg 4 av 5)

Äntligen en kriminalroman som bryter mot gängse normer! Jag älskar bra skrivna kriminalromaner, men har börjat bli trött på den buttre polisen som utreder ett tillsynes obegripligt mord. Jag är också trött på den nyfikne journalisten som lyckas bättre i sina utredningar än polisen. Hos debutanterna Ricard A R Nilsson och Pierre D Larancuent har intrigen istället lagts kring en advokatbyrå, vilket faktiskt är unikt sett ur ett svenskt perspektiv. Nu kanske någon tänker att Åsa Larssons böcker om juristen Rebecka Martinsson handlar om advokatyrket, men Rebecka råkar bara vara en jurist som arbetar som advokat och i senare böcker som åklagare. Åsa Larsson centrerar nämligen sin handling kring Rebecka och inte själva juristutövandet. Men i ”Män utan nåd” är det advokatbyrån Feldt & Partners som är det centrala. Deras kamp för att hindra en man dömd till utvisning från att skickas till Iran där han troligen kommer att avrättas är huvudstoryn. Men det är mäktiga personer som vill har mannen ut ur landet. Med risk för att låta klichéaktig så är detta en verklig blandvändare där man aldrig kan räkna ut vad som kommer hända härnäst. Om man vanligtvis tycker om kriminalromaner så kommer man därför att älska ”Män utan nåd”. (Män utan nåd)

Jonte Helt ok spänningsroman

(Betyg 3 av 5)

Män utan nåd har fått bra recensioner på andra webbsidor, men jag tycker inte den är tillräckligt välskriven för att få mer än tre stjärnor. Det är en spännande bok. Så långt kan jag sträcka mig. Faktiskt bland de mest spännande jag läst. Periodvis var jag så uppslukad att jag glömde allt vad litterär ton och stil hette. Men däremellan kom språksinnet tillbaka och jag måste säga att jag gillar mer färgstarka metaforer och bildspråk än vad som används i Män utan nåd. Fast det gäller tyvärr de flesta svenska krimromaner, så jag kanske bara borde läsa böcker ur andra genrer. Tycker språket är fattigt och stramt. Men i vilket fall som helst kan jag rekomendera boken till alla som gillar deckare och spänningslitteratur. Det är extra intressant för att den är verklighetsbaserad! (Män utan nåd)

Män utan nåd : i rättvisans tjänst - fall 1

Män utan nåd